Älskling, om jag kunde..

.. skulle jag spola tillbaka tiden. För att få veta vem du är igen. Vi var som systrar du och jag, och dom veckor du bodde hos mig var rent av underbara. Alla minnen, alla känslor. Jag kommer ihåg varenda en.
Jag önskar jag kunde ändra på hur saker och ting är, jag önskar jag funnits hos dig igenom allt. Jag önskar vi var som vi en gång var, och jag önskar jag kunde säga att jag känner dig.
Egentligen är det konstigt, hur samma blod ändå kan bli så annorlunda. För jag vet, inombords att du inte mår så bra som du förtjänar. För under allt du spelar, är du en av dom bästa personerna jag vet. Och jag förstår att du känner att du måste ha en roll, vara som alla förväntar dig att vara. Men stumpan, du behöver inte. Allt skulle vara så mycket enklare om du skötte dig, och det vet du också. Inte alls lika roligt, att måste plugga och verkligen kämpa. Men det är en del av livet, och det hade inte behövt varit lika jobbigt som de är nu.
Men även fast jag inte stöder allt du gör, vet du ändå att jag finns. Och jag dömmer dig aldrig. Någonsin. För du är min hannibanni. Du är mitt lilla hjärta som är precis som jag, och som jag alltid vet finns. Ibland är det tillochmed läskigt hur lika vi är. Men vi har samma blod. Och vi hör ihop, och kommer alltid göra.
Jag älskar dig, världens bästa Hanna. Och även om vi träffas alldeles för sällan, vet du precis var jag finns. På samma plats som alltid. På samma nummer som alltid.